Nu är det bara fyra dagar kvar till julafton. Sedan ytterligare elva dagar kvar till nyår, och sexton till min födelsedag. Snart ett år sedan jag fyllde femton. Gud, jag kände mig så stor. Nu kan min bror aldrig kalla mig för fjortis längre! För nu är jag femton, det är ju jättestort. Att tiden gått så fort är skrämmande. Och allt har förändrats så mycket sedan dess.

Det har snart gått ett år sedan något som ärrade mig något enormt inträffade. Det har gått snart två månader sedan jag gjorde mitt livs misstag, som jag nog aldrig kommer över. But what doesn't kill you only makes you stronger, right?

De säger att tiden läker alla sår, men hur länge måste man vänta? Saker och ting kanske förändras, men ingenting kan bli ogjort. Och det kommer alltid finnas kvar ärr, hur gärna man än vill tro något annat. Jag har gjort många misstag och jag har lärt mig av dem. När det nya året börjar så hoppas jag verkligen på ett bättre år. Ta mig inte fel nu, år 2009 har varit både bra och dåligt, med ett antal höjdpunkter som jag alltid kommer bära med mig. Men jag hoppas jag kan göra 2010 ännu bättre. Jag har nyårslöften, det tycker jag alla bör ha. Och alla bör göra sitt bästa i att hålla dem.

Jag har en del saker att reda ut, saker att göra, saker att säga, saker att upptäcka och saker att förstå. Det finns mycket framför mig som jag måste ta itu med förr eller senare, men jag är inte rädd. Jag vet iallafall vilka som kommer finnas där vid min sida under tiden. Vet inte riktigt vad jag får ut av detta inlägg egentligen, jag antar att jag bara vill säga, ta vara på tiden. Man lever bara en gång, vad jag vet. Man ska inte vara rädd för att göra det man vill... eller vara den man vill. Ingenting är omöjligt. Jag ska själv försöka ta mina egna råd här, för även jag är osäker. Det får väl helt enkelt ta sin tid.

Hur jag mår? Jag har väl mått bättre, men jag överlever. Jag har ingenting att klaga över, enligt er. Men alla har väl sina hemligheter.