Jag är otroligt kräsen. Jag har alltid varit kräsen, om inte lite mindre de senaste åren. Ett tag gillade jag inte ens kött. Men det finns många saker jag absolut inte vill äta/dricka, eller inte ens kan. Jag äter ingenting från havet, alltså ingen fisk, inga räkor, inga kräftor, ingenting. Köttbullar, potatis, svamp, potatissallad/potatisgratäng, fiskpinnar, nästan inga rotfrukter, soppor, leverpastej, kaviar, kaffe, smörgåstårta, bönor, pyttipanna m.m. Men det värsta med min "kräsenhet" är det här med att blanda saker. Jag hatar att blanda grönsaker med mat. (T.ex. hamburgare) Blanda såser med mat, testa nya saker. Om jag ska äta vissa saker, ska det vara naturellt. Typ, mjukost, vitlökssås.. Det finns jättemycket, men jag kommer inte på något nu. Det ska alltså vara originalet, man kan inte bara blanda i mjukost med räksmak eller vitlökssås med stora lökbitar. Lökbitar! Där är en till grej. När jag äter vissa rätter måste de lagas med lökpulver istället för lök, för jag tål INTE lökbitar. Eller lök allmänt. T.ex i köttfärssås, biffstroganoff, pasta carbonara, ost och skinksås osv. Men framförallt - Tillagade grönsaker. Det är bara jätteäckligt enligt mig. Så tänk er, wook, olika grytor, och saker som blandas med grönsaker är hur äckligt som helst för mig.

Jag har säkert glömt en massa saker jag inte tycker om också, men you get the picture.

Men absolut det värsta: Jag äter bara om jag tycker det är jättegott. Jag vill inte äta om det är halvgott, det ska vara gott. Helt enkelt. Jag äter hellre inte alls eller något jag inte gillar. Kul va?

Undrar om jag någonsin kommer växa ifrån det här!

Jag torkar alltid av glaset efter varje klunk. Alltså - Längst upp på glaset där läpparna nuddar varje gång man dricker ur glaset. (Finns det något ord för det?) Jag vet inte, det är som en tvångstanke. Vem som helst får göra hur dem än önskar med sitt glas, torka eller strunta i det, det stör mig inte (om det inte är ett litet barn), för då äcklar det mig något enormt. Eller när jag gör det då, tycker det är jätteäckligt att dricka utan att torka först.

Jag tycker smilegropar är SJUKT gulligt.
Det är jättecharmigt, både på killar och tjejer och jag önskar jag hade det också... Det är nog en av alla saker som gör min sötnos så charmig, han får sjukt gulliga smilegropar när han ler. ♥ I liek it a lot!

Jag har sjukt höga krav på mig själv när det gäller engelska. Det är mitt favoritämne och det enda jag tycker jag är någorlunda bra på. Så detta är ju hur illa som helst (bilden) VG+... Vad gjorde jag för fel?!

(Ja, texten är censurerad!)

Mestadels raderar jag mina "senaste aktiviteter" på facebook. Om vad jag kommenterat/gillat. Inte för att jag har något att dölja, men har fått reda på att folk gillar att snoka?

Ibland tycker jag inte om facebook alls. Bara för att man gillar någons status/bild eller blir vän med någon kan det bli ett jäkla liv och en massa fördomar. Så ja, jag har mina anledningar.

Min största fobi är Kayako från filmen The grudge. Det finns ingenting jag fasar mer, ärligt talat. Jag tänker på incidenten då Bea och Emma sov här, och när vi släckte lampan så skojade hon lite och kom emot mig och lät som henne. Jag skrek högt och började nästan gråta? Det såg exakt ut som att Kayako kom emot mig... (Jag förlåter dig dock, Bea!)

Det är ett väldigt känsligt ämne för mig, så tänk er för nästa gång ni skämtar om det. Tack :)


Takoko Fuji Aka Kayako Saeki.
Tänk att någon så söt är min största rädsla?

Btw: Suttit och kollat på bilder på henne/Kayako nu och jag känner mig jättedeprimerad.

Jag hatar falska personer. Det gör nog vem som helst, men något jag verkligen stör mig på är denna dubbelmoral som nästan alla mina vänner använder sig av (förlåt hörrni, men ni kanske borde tänka på det också?).

När en person skriver "Du är bäst i världen", "Du är finast", "Du är den bästa jag vet" o.s.v. Det känns ju jättebra att höra sådant, inte sant? Jag blir jätteglad. Något som gör mig mindre glad är när man får reda på av något skäl att personen som sagt det till en säger samma sak/saker till någon annan. Jag vet inte hur andra känner, ni kanske tycker det är okej, men jag tycker verkligen inte det är okej...

Jag erkänner - Jag har varit likadan. Sagt t.ex. "Du är finast!" till många personer, eller liknande saker. Nu för tiden säger jag istället "Du är en av de finaste jag vet", för det är varken dubbelmoral eller falskt. När någon säger "Du är bäst" så ska det väl ändå betyda något, hur ska det då tolkas om man säger det till flera personer? "Du är bäst... eller ja, du och tio andra". Då är man väl ändå inte bäst?

Aja... det  är så jag känner i alla fall. Nu vet ni det.

Jag har jättesvårt att le åt folk. Till exempel åt någon som ler åt mig, säger hej, vinkar etc. Inte ens om det är nära vänner. De flesta vet väl att jag skrattar och ler kanske ganska mycket när jag konverserar och sånt, men när det gäller att besvara något/någon med ett leende... det är så himla svårt!

Kan ha något att göra med att jag avskyr mitt leende... hmm, vem vet.



buuuuuurr

Jag avskyr när folk dumförklarar mig. Då gäller det alltså när folk tar för givet att jag inte kan något som jag faktiskt kan. Särskilt om det är inom en kategori som jag verkligen förstår mig på! Jag kan bli extremt sur/arg/ledsen för ingenting.

Så nu vet ni det, underskatta mig inte! (Även om jag kan vara ganska dum ibland >>)

När jag är på dåligt humör (ledsen/sur/besviken/arg), så städar jag alltid mitt rum. Byter lakan på sängen, dammsuger och torkar golvet, gör rent mattorna, sorterar papper/böcker och rensar skrivbordet - Allting, så noga jag bara kan.

Ofta så tar jag en lång dusch också, tvättar av mig alla dåliga tankar och sedan lyssnar jag på glad musik. Det brukar oftast göra mig på bättre humör!

(Under städningen lyssnar jag dock på "arg" musik t.ex. black metal och skrik/growl-musik, hehe...)

Så jag undrar hur mitt rum skulle se ut om jag alltid var på glatt humör.



Nu ska jag gå och duscha, sedan se på en komedi och äta någonting gott till.

Over and out!

Jag tycker Vin Diesel är dösnygg.


...Med det vill jag säga att jag har enormt bred smak när det gäller andra könet. Jag är verkligen inte trångsynt, och nej - jag attraheras inte bara av asiater som många av er verkar tro (idioter).

Over and out!

Att redovisa...
För mig är det något av det svåraste som finns. Jag har verkligen alltid haft jättesvårt att prata eller göra saker inför andra personer. Fem personer räcker för att jag ska vara jättenervös, må illa och ofta bli ledsen. Det har alltid hindrat mig från att göra många saker, och det är sjukt jobbigt. Scenskräck är inte kul. Jag hatar när folk stirrar på mig, och bara mig. När alla gör det samtidigt.

Men jag antar att övning ger färdighet? Dock har jag försökt sen jag gick i trean/fyran.

Ja, jag undrar också hur det ska gå med cosplayen, haha. Då kan jag nog inte undvika att synas en del.