Jag kopierade just Alex's awesome inlägg i bloggen om vårt äventyr idag och ni skall också få ta del av det. Läs och njut!

"Oh, måste så skriva om mitt och Isas äventyr idag!

Var så att vi skulle på hemligt uppdrag till ungdomsmottagningen idag,
men när vi väl kom fram visade det sig att det var stängt!
- WTF?! tänkte vi då, eftersom det stod helt klart och tydligt att det skulle vara öppet egentligen.
- Men... har inte de flyttat till sjukhuset? säger Josefin då.
Ahaaa! En glödlampa ploppar upp ovanför våra huvuden, och vi bestämmer oss för att prova att ringa till UM först, för att vara säker.
"Vi har bytt telefonnummer, vänligen ring xxxx.xxxx."
Alltså, helt klart flyttat!

Såå vi beger oss mot sjukhuset, Anton och Josefin känner att nej, färden är för lång och farlig, så de bestämmer sig för att stanna på stan istället.
Isa och jag tar ett djupt andetag, och ger oss iväg.
Väl framme vid det giantiska sjukhuset inser vi att, holy fuck, hur ska vi göra?
Ingen av oss vågar egentligen gå och fråga i receptionen, men efter några minuters tvekande inser vi att Isas buss går om tjugo minuter, VI MÅSTE GÖRA DET!

- Njaa..alltså ungdomsmottagnigen har inte alls flyttat? Och jag vet inte om det går här alltså.. men ni får gå upp till gyn och fråga! Gå dit åt vänster och följ de gula markeringarna bara!

Ahaa, okej! Då gjorde vi det då............och hamnade i soprummet.
Wtf tänkte vi då, och gick tillbaka en bit.
AHA! ljuset går upp för oss - vi ska ta hissen!
Vi smiter in i säkerheten i hissen, och exakt innan dörrarna stängs kommer inte bara en, utan TVÅ barnfamiljer.
Tankarna "nu är vi körd" passerar mitt huvud, men jag håller god min.

Sekundrarna känns som dagar, men till slut når vi våran våning och rusar ut.
Ute ur hissen greppar paniken oss än en gång, vart ska vi nu då!?
Vi står och velar mellan två dörrar, och beslutar oss till slut för den vänstra.
En lång, kall korridor uppenbarar sig, och vi tvekar.
Som tur är kommer en tant, och jag säger med en smula panik i rösten
- Vi vet inte vart vi är eller vart vi ska!

Hon lugnar oss, och frågar vad vårat hemliga uppdrag är.
Efter våran förklaring förstår hon läget, och skickar genast ut anrop om förstärkning.
Vi får sitta och vänta i väntrummet ett tag, och sen kommer kvinnan, myten; legenden!
Mötet går bra, och hon släpper oss fria utan oro i våra kroppar.

Ända tills...
- Hur FAN kommer vi ut!?

Minutrarna tickar, vi har inte lång tid på oss, vi är högt över marken och har ingen aning om hur vi ska gå.
Hjärtat stegrar i bröstet på oss, och vi börjar rusa runt i panik.
De stackars barnfamiljerna fick nog sig en rejäl chock, vad gör två tonårsflickor på förlossningsavdelnngen liksom!?
Helt plötsligt ropar Isa till; "ENTRÉUTGÅNG!"
VI ÄR FRIIII!"

Hahaha, det var helt klart epic, oh så epic...

Mysig, mysig tjej den där Alex (klicka på namnet!)