Åh, så deprimerande. Jag har märkt att nu för tiden så finns det så många... snygga personer? Det låter jättekonstigt haha, men det är ju sant. Det känns kanske lite småjobbigt för oss mindre snygga... Jag tycker det är pinsamt att vistas i skolan till och med, och jag hatar när folk kollar på mig. Jag undrar vad det tänker, men anar att det är inga positiva ting som pågår i deras huvuden.

Jag brukar peppa mig själv genom att säga saker som "När jag blir stor ska jag blir snygg", "När jag blir stor ska jag hitta min egen stil", "När jag blir stor ska jag göra det och det"... Jag börjar bli stor nu, men ingenting har förändrats. Gymnasiet är väl ändå både den värsta och bästa tiden i livet? En massa skoljobb, inlämningar, prov, meritpoäng, högskoleförberedning... Och, träffa nya personer, ha så kul man bara kan, umgås en massa på raster/håltimmar, finna sig själv, studiebidrag, man har det stabilt och allting flyter på.

Det är väl ändå då man helst vill "se bra ut"? Jag har tänkt på det... Och jag måste göra någonting, väldigt snart. Jag ska dumpa alla mina snygga kompisar och börja umgås med skitfula personer så kanske jag ser lite snygg ut. Haha nej, skämt åsido... Men vad gör man inte? Jag kanske bara borde försöka så mycket. Ta saker och ting som dem kommer, inte försöka vara något jag inte är, bara... Ändras med tiden.