You suck, and you, and you, and you-
Jag ser inte fram emot att gå till skolan numera. Det brukar alltid vara "Yay! Äntligen tillbaka till skolan!". Är inte säker på att jag bara inte vill gå tillbaka just nu. Det kan väl bero på att det snöar 24/7, är kallt ute och mitt smink/hår blir äckligt och fult innan jag tagit mig dit (ni vet hur utseendefixerad jag är), eller kanske att jag ligger efter i många ämnen, har en massa uppgifter som jag inte ens börjat med, kanske att bussarna går på så värdelösa tider och är dessutom alltid sena. Eller så beror det helt enkelt på att jag känner mig ensam. Vad jag själv tror? Jag tror det beror på allt det jag just skrev.
Jag har alltid försökt passa in. Anpassat mig till det sällskap jag haft, försökt verka någorlunda rolig och intressant. Inte se alltför ful ut. Därför fattar jag verkligen inte vad jag gör för fel. Fattar inte varför folk inte verkar vilja vara med mig, för det slutar alltid med att jag går bakom, sitter i bakgrunden eller går iväg själv, låser in mig på toaletten, sitter där. Bara sitter där och tänker. Vad är meningen med det här egentligen? Känns helt onödigt. Thanks, nu vill jag flytta på en gång. Byta stad, byta skola, byta umgänge, kanske någon tycker om mig där. Kanske någon uppskattar mig.
Äh, to hell with it. Fu.
Ps. ENDA anledningen att jag går dit nu är för jag behöver mitt studiebidrag.
Over and out.
Hade varit fruktansvärt underbart om du tog dig till Stockholm älskling
Eyeyey, what's up with this attitude!!?!?!?!
Nonono, no goodie ey!
Everybody needs to study, to prepare themselves for the future. You can't just feel depresed just because some shit kids can't wait for ya.
You're doing it, you're going to school for you own sake. Not for others. The company is just a plus. Not something that should bring you down. Wtf?!
I'm going alone alot, but i'm doing fine :). You need to concentrate! It's importanto!!! (latino x'D. nej jag skoja.)
Men ah. Seriöst, gå inte i skolan bara för studiebidraget. isf så kan du redan börja jobba nu.
Det är bara att stå i och gilla läget. Ingen gillar skolan, med vissa undantag.
Tänk på skolan som din arbetsplats. skit i dem andra anställda x'D. Gör ditt jobb och om du gör det bra så kan du bli befodrad :). Och då blir det nice :D!!!
Om du behöver hjälp med något skolgrejs så är det bara att säga till så ska jag se vad jag kan göra ^^. jag är inte så bra själv i skolan, men jag försöker :).
"You're never alone... Because, luke... I am your father!"
"NOOOOOOOOOOO!!!!!"
//Starwars :) x'D
GOOD LUCK LITTLE MATE!
Smsa så sitter jag på toan med dig!
Gud vad jag kände igen mig när jag läste det här inlägget. Känner precis exakt likadant. Hur jag än beter mig och vad jag än gör så känns det ändå som att jag alltid gör fel, för ingen verkar tycka om mig. Hur mycket jag än anstränger mig och försöker passa in så räcker det ändå inte till.
Och resten av det du skriver, om skolan t.ex - du är inte ensam. Skolan driver en till vansinne med alla uppgifter som ska göras, saker som ska in i tid osv. Men den går över, det är bara att försöka pina sig igenom skiten även fast det kan kännas hur jobbigt som helst i vissa perioder.
Det känns dock bättre nu efter att jag bytt umgänge och försökt lita mera på mig själv, mitt utseende och min personlighet. Däremot så förstår jag verkligen inte hur någon så fruktansvärt vacker och söt som du kan ha dåligt självförtroende. Ärligt, när jag såg dig första gången på mediadagen så tyckte jag att du var (är) så saaatans fin. Och inte verkar du vara otrevlig heller, utan raka motsatsen. Så dom som inte vill umgås med dig måste vara väldigt knepiga. =)
Ville bara säga att jag vet precis hur du känner dig, och finns om du vill prata!
/Nicolina
