Nu börjar jag tröttna på dessa mardrömmar. Eller kan jag ens kalla det för det? Det kan vara en helt vanlig dröm, men ändå så dyker hon alltid upp. Kayako, eller Toshio. The grudge för er som inte fattar. Sex nätter i rad nu... Idag vaknade jag livrädd, helt ensam eftersom att Marcus hade åkt och jobbat. Det var jättehemskt.

At last så lugnade jag ner mig, satte mig och lyssnade på mina två hyperventilation och avkopplings-låtar och bara satt ett tag. Skönt att sånt funkar i alla fall.

Nu ska jag fixa mig lite, Marcus kommer hem snart.

Ciao.